Nyss var det 1976 och jag stod hemma hos Ann-Sofi i Svartbäcken och spelade Clash för öppet fönster i vårvärmen. Igår kväll hamnade jag rätt sent framför Viasat History(!) rakt in i ett avsnitt om Joe Strummer och började nästan motvilligt känna nånting för den där tiden igen. Det där med Mescaleros köpte jag aldrig utan höll mig till The Clash. Tyvärr går det inte att bädda in London Calling här som jag (naivt?) tänkt från början…men här finns en Clash-kanal på YouTube.

