…med ett triggande inlägg!
Förlåt, Lina, att jag bara länkar rakt av. Tycker texten är så viktig och bör diskuteras av ALLA som berörs av detta-och vi är ju ganska många. Var är debatten nu?
…med ett triggande inlägg!
Förlåt, Lina, att jag bara länkar rakt av. Tycker texten är så viktig och bör diskuteras av ALLA som berörs av detta-och vi är ju ganska många. Var är debatten nu?
I New York läste jag en dag NY-utgåvan av Metro, med en förstasidesrubrik/artikel som handlade om den anstormning av arbetssökande som biblioteken nu möter. Är vi rustade här på folkbiblioteken i Sverige för att möta denna utmaning, mitt i satsningen på forskningsspåret-som jag absolut förstår och sympatiserar med?
Läser just i senaste numret av Pedagogiska magasinet att detta med digitala infördingar är en myt.Det säger i alla fall Ulli Samuelsson, doktorand på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Hon konstaterar att det saknas forskning om hur barn och unga använder nya medier och vad de faktiskt kan. Läs vidare via, sid 31
Efter en rolig och inspirerande studiedag/workshop under rubriken ”Vad ska biblioteken göra i rymden, egentligen?” hållen av Åke Nygren och Linnéa Sjögren hos mig i Gävle igår, har jag lite nya undringar.
På min slarvigt utkastade fråga om vad som kommer att vara på agendan när ”dagens 15-16-åringar” får för sig att tex arbeta på bibliotek svarade Åke , helt riktigt, ungefär att det intefinns någon automatisk koppling mellan att vara 15-16 och vara 2.0/webb-litterat/intresserad (mitt uttryck).Vad jag egentligen hade i åtanke var den grupp man som går under benämningen ”digital natives” . (Här några korta bloggposter från Peter Alsbjer om detta. Här en wikipediapost.) Vilka problemställningar kommer de att arbeta med? Jag har en hypotes om att en digital inföding kommer med en grundverktygslåda som markant skiljer sig från den vi har, en självklarhet kan tyckas, men kul att fundera lite på när vi (digitala immigranter) strävar som bäst med att under olika former hålla oss á jour med vad som döljer sig under huven på det vi idag kallar 2.0.
Kanske han/hon kommer att skratta lika gott som jag när jag hittade en liten uppsats vars tema var huruvida biblioteken skulle släppa in ett nytt format på biblioteken och vad det skulle kunna leda till? Formatet som var kontroversiellt den gången var cd-rom:-)…
Googlade fö nyss ”digital natives” och hittade denna sida att fördjupa sig i…
Jag instämmer verkligen med de som förfäktar att biblioteken måste ta de här verktygen på allvar och använda dem på ett genomtänkt sätt, se till nyttan osv, men ibland är jag rädd för att allt vår analyserande hämmar oss i växten. Det borde vara möjligt att göra en tulipanaros här: både testa fritt och använda genomtänkt, eller hur? En inte helt okvalificerad gissning borde väl kunna vara att sådant pågår?
Självklart måste vi se upp med tendensen att bedriva utvecklingsarbete på kvällar/fritid, men jag tror inte riktigt på att allt kan struktureras och schemaläggas.Dock, med tanke på att väldigt lite arbete med webb är schemalagt och strukturerat på biblioteken idag över huvud taget, återstår ”allt” att göra!

Igår deltog jag i en ny fortbildning initierad av Regionbibliotek Stockholm och Karolinska Institutets universitetsbibliotek under namnet ”Definitely maybe”. Syftet är att belysa reflekterande biblioteksarbete och dess möjligheter för våra verksamheter.
Speciellt inbjuden föreläsare denna gång var Anette Eliasson, nu chef för Regionbibliotek Halland, tidigare verksam vid BHS. Bland många intressanta linjer och ämnen hon drog upp, fastnade jag särskilt för ”förbjudna diskussionsämnen”-finns det saker och företeelser inom bibliotekssfären som inte får diskuteras och ifrågasättas? Normer, heliga kor osv osv?
Bland de exempel hon gav, återfanns just detta axiom som går ut på att ”människan blir god av läsning”, som jag ju tidigare reflekterat över i denna blogg. Det senaste uttalandet som ”gäller” i det ämnet , som jag uppfattat det, är ”det är i samtalet kring det lästa vi utvecklar vår empatiska förmåga”. Men det beror ju alldeles på vad vi läst!
Ta två sk Sverigedemokrater som exempelvis läser Mein kampf: vad kommer de fram till i sitt samtal kring det lästa? Jag tror mao att vi måste utveckla den där tesen ytterligare, och då landar i alla fall jag återigen i vad vi erbjuder på våra bibliotek. Förhoppningsvis lyckas vi bättre än bokus, som förefaller ha varit (upp)rörande okunniga om vad de haft i sin utbudskatalog.
Det vore väldigt roligt om ni som läser denna blogg kunde komma med egna förslag på förbjudna ämnen att diskutera i bibliotekssfären. Vad har vi för heliga kor?