…med ett triggande inlägg!
Förlåt, Lina, att jag bara länkar rakt av. Tycker texten är så viktig och bör diskuteras av ALLA som berörs av detta-och vi är ju ganska många. Var är debatten nu?
Latest Updates RSS
-
Ann
-
Ann
…undrar Svensk Biblioteksförenings generalsekreterare Niclas Lindberg på sin blogg Osorterade tankar där han efterlyser mer diskussion/reaktion på sin artikel ”Kärnan i folkbibliotekens verksamhet” (publicerad i BBL nr 1 2009). Jag har precis försökt dra ett litet strå till stacken, läs här.
Se fö också uppmaningen på Bibl feed idag. Vad är kärnan i folkbibliotekens verksamhet – vad säger du?
-
Ann
Jag har hittat en röst som blivit omistlig för mig. Rösten tillhör Lina Ydrefelt, och henne kan man lyssna till (så känns det faktiskt, det hon skriver går rakt in) på bloggen Bibliotek utan förbud/En okuvlig bibliotekarie.
Så här beskriver hon sin bild av läget på biblioteken i inlägget ”Arbetslöshet och frustration”:
”Världen förändras, men inte bibblan. Ge det tio år till, så kan vi k-märka hela skiten och använda de fysiska lokalerna som tidsmaskiner. Bakåt. Framåt går inte. Framtiden är avlägsen. Den är inte nu. Och nu. Och nu. Den är sedan. /…/ Så länge lönen vackert dimper ner varje månad, så är det ingen ko på isen. Nä, jag vetefan om jag ska jobba på bibliotek. Jag ska nog söka jobb på en bygghandel. Där ordnar de ju i alla fall nya typer av våtrumsgips då och då.”
Hon borde vara obligatorisk läsning för varenda kotte som arbetar/överhuvud taget överväger att arbeta på ett bibliotek nära dig. RSSa henne nu!
-
Ann
Läsande flicka av Mary Cassatt
I dagens Svenska Dagblad skriver Jerry Määttä, fil dr i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, en mycket intressant understreckare om boken ”The Solitary Vice : Against reading” av den brittiska litteraturforskaren Mikita Brottman.
Brottman vill, skriver Määttä, jämföra läsningen med ett annat ensamt nöje, onanin. Inte bara för att chockera pryda läsare (hm?) utan förändra vår inställning till skönlitteraturen.
I likhet med självbefläckelsen, (är det någon som använder det ordet fortfarande?) fortsätter Mättää i sitt referat av boken, menar Brottman att läsningen är en privat och intim aktivitet som kretsar kring begär och njutning, men att den kanske främst handlar om en inre upptäcktsfärd som kan leda till fördjupad självkännedom.
Brottman ställer frågan om inte dagens upphöjning av det skönlitterära läsandet är en lika fördomsfull vidskepelse som den historiska synen på läsandet som något farligt. Är det inte så att alla kampanjer etc handlar om den bildade allmänhetens och kulturarbetarnas självförhärligande?
I slutet av understreckaren framgår att Brottman inte vill plädera för att vi skall sluta läsa skönlitteratur, men att hon vill nyansera debatten, och ”påpeka att läsningens betydelse oftast har överdrivits eller diskuterats utifrån fel perspektiv.”
Man får dock se upp med att läsningen inte går överstyr, så att man mister förmågan att umgås med varelser av kött och blod…
Tyvärr finns artikeln inte ute på nätet i skrivande stund, men jag blir i allla fall definitivt intresserad av att läsa boken:-)
Uppdatering: Nu finns artikeln att läsa på webben också.
Även Samtidigt hos Helena bloggar om detta.
-
Ann
Tja, här ett blogginlägg med kommentarer på bloggen Isobels text och verkstad, med anledning av debatten kring Liza Marklund och ”Gömda”.
Klassningsrollen känns väl inte så rafflande, kanske…
I skrivande stund kommer jag också att tänka på stormen kring Åse Seierstad och ”Bokhandlaren i Kabul”…vad är det med kvinnor som skriver i gränsgenrer om kontroversiella ämnen?
Fö:hur var det egentligen med underlaget till ”Flykten från Sibirien” ? Bokrecension.se formulerar det diplomatiskt:”Kanske spelar det alltså inte så stor roll om bokens verklighetsunderlag mot förmodan skulle vara bristfälligt.” Nehej?
Uppdatering: Karin Månsson, kulturskribent i vår lokaltidning Arbetarbladet, skriver så här.
