Ann
-
01:22:18 e m on december 31, 2008 | # |
Tänkte hämta inspiration inför det nya året i en av mina favoritdikter, tankarna går kors och tvärs inför allt som händer, oroshärdar där barn plågas och hoppet kan verka avlägset. Var stod vi utan ord till tröst? Så:
Du tar på min hand
Sakta
Eftersinnande
Som bara en mor eller en älskare.Du är mitt barn i världen
En förlängning av det jag inte känner
In i det jag inte vet.
Som evighetskikare
Hopskjutna i varandra
Vilar kvinnoödena:
Färdiga att skåda det osedda
Blinda bakåt mot det ofödda.När du sköts ut ur mig
Som en oljad fisk
Ropade jag av skratt och häpnad
Sen dess har du aldrig upphört
Att förvåna mig.
Du drillade som en trast
Medan jag ännu blodig
Skämtade med barnmorskan.
Du höll mitt finger
I ett stadigt grepp.
Jag kände mig trygg:
Du skulle nog ta hand om oss!Och när jag vaknar dyster
Bjuder du på fantasiglass
Och solkatter.
Därför skriver jag allt det här till dig
Och för att minnas
Att en gång var jag en port för dig,
Och vi möttes
Trötta och nedblodade
Vid gränsstationen
Du kom från ingenmansland
Jag kom från inga barns land
Sen gick vi bort tillsammans.Margareta Ekström, ur ”Ord till Johanna”, 1973.
Nu blir det inget bloggande på ett tag, för än en gång har det blivit dags att resa hit.
